Aston. Han fyller 4 år nu snart. Om ca 2 veckor. Han är stor, tycker han själv. Han kan minst lika mycket som storebror Bruno kan. När Bruno ger honom en puss eller kram och säger att han är världens bästa lillebror lyser hela han upp som att han är mäktigast i världen. Och det är han ju också.

Mycket ”Jag kan själv” för att snabbt fumla tillbaka till mammas famn och få vara liten igen. Må än den stora göra detta också. Prova vingarna och ta skydd när det blir för svajigt eller gör ont. Fint ändå. Idag kunde Aston inte ta på sig kläderna själv. Han hade lixom glömt hur man gjorde och stod och stirrade på dem likt eld. Men en annan dag, då jivlar går det undan då det ska kläs. Hinderbana och tidtagning.