Då jag fick min Aston för mig själv

 

“Ibland behöver man investera i en ny soffa efter vardagskaoset
och ibland behöver man investera i bilder för livet”

 

Detta lilla citat har verkligen blivit en mening jag ofta säger till mig själv. Det är jag själv som knåpade ihop den då jag satt och grubblade över i varför det är värt att investera i bilder. Vi köper så ofta saker som vi behöver och måste ha. Diskmaskiner, torktummlare, kyl, frys, soffor, matbord och jah väskor, skor och kläder. Alla dessa ting går att komma upp i enorma prisklasser. Jag är inte den som känner att jag vill lägga massor på skor och väskor men jag köper gärna ett vackert matbord eller soffa för tusenlappar om det tilltalar mig. Ett vackert matbord blir vackrare med åren. Något jag också vill lägga pengar på kommande är en familjefotografering igen. Det känns som att vi är på ett trappsteg. Aston står i mellanlandet av min lilla grabb till att bli min.. jah.. lilla grabb.. Men ni förtår vad jag menar. SÅ mycket klickar nu hos honom och utvecklingen är brutal. Skenar iväg och imorse så sprang han in till förskolan och ställde sig på stubben för att vinka hejdå utan att ens ta tag i någon av fröknarna. På andra sidan ängen vandrade Bruno (min soon to be 6 åring) iväg och vinkade hej då istället för en normala puss och kram och puss igen hejdået. Jahaah!?

 

Så jah. Jag känner att soffan vi har just nu, den duger gott och väl 1 år till. Det jag behöver just nu är bilder att hänga ovanför den där vardagsslitna soffan så man ser varför den är så där härligt mjuk som den blir efter ungarna hoppat i den även fast de inte får.