Jisses vad tiden går.. Jag tror inte man riktigt förstår hur fort tiden går förutom när man plötsligt stannar upp och får en sån där ”What theeeeeee” känsla i kroppen. Som när min kolik bebis plötsligt är 140 cm lång och kramar mig utan att jag behöver böja mig ner och kan gosa in mig i hela honom och han omfamnar mig! DEN är galen. GALEN. Han läggar armarna om mig i soffan på morgnarna nu och säger – kom mamma lägg dig här så jag får pilla dig i håret. Galet. -Vem säger nej till pill i håret med kaffe koppen lixom.. hellooo!

Här nedan ser ni en liten goding som snart också kommer vara 140 cm när man blinkar. Plötsligt står hon i kön på grönalund och är sjukt nöjd över att hon ska åka Fritt fall första gången som är från 140 cm; men hon är bara 137 cm och lurar vakterna med hög sula på skorna…. -Just saying, been there.

Boka er egna Nyföddfotografering här eller iaf läs mer om det. Varsågod!